1982 Lyrics & Tabs by Herrmann
1982
guitar chords lyrics
Du var först ut här i livet, du var först i mammas famn.
Ingenting var givet, när du fick ditt namn.
Du mötte höstens mörker, genom dina ögon blå.
September lyste opp, nittonhundraåttiotvå.
Jag fick följa dina fotspår, överallt och lite till.
Till allt det som var förbjudet, dit unga pojkar vill.
Trots att dina vägar kändes farliga för mig
så höll du om min hand och sa "det är lugnt, du är ju här med mig".
Jag såg dina mödor, inom skolans reservat.
Du fick aldrig något serverat på silverfat.
När alla andra nöjde sig med mellanmjölkens land
så bytte du ut korten i din redan givna hand.
Du kunde inte stanna hemma, hela världen längtade.
Du var ju bara tvungen, du brann och längtade.
Du hittar alla vägar, du är ju bara sån.
Du kunde inte stanna hemma, hela världen längtade.
Du var ju bara tvungen, du brann och längtade.
Du hittar alla vägar, du är ju bara sån.
Blickar nu mot Afrika och minnen från Wellington.
Du kom och hälsa på från London, till forna vänners lag.
De beundrade och sa "tänk om det ändå vore jag".
Du sa "finns det nåt som hindrar att du packar ditt och drar,
så lev ut dina drömmar, denna stad står alltid kvar".
Du är inte den som faller, men de faller för dig än,
kyrkans män, snickare och kostymklädda män.
För gemensamma vägar och om de når sitt slut,
tar du alltid hand om dig själv och dina egna beslut.
När de andra är vid träden är du vid en stjärna klar.
Varför nöja sig med mindre, det som alla redan har?
När glöden i dig viskar "jag vet ju att du kan".
Trots skyltlösa vägskäl finner du vägen fram.
När du ligger sömnlös och tvekar över val.
"Hur hittar jag hem, var är mitt hem?" så finns jag alltid kvar.
Och de som står i vägen har inte sett din glöd ännu.
Så du som sa "tveka aldrig".
Tveka inte nu.
